Road trip - yeah!

En vecka startas, en väckarklocka ringer och ignoreras - precis som den ska göras. Försovningen är ett faktum och en frukost i form av macka äts så fort en hand får tid över, det vill säga när man väntar på person nummer två som försovit sig. Person nummer tre har inte försovit sig, men får helt enkelt acceptera den akademiska kvarten - som dessutom är helt befogad då dagens enda planerade mål finns i en stad med 20 000 studenter - 300 000 minuter sovmorgon!

Road trip står på schemat, men inte mycket mer. Vi ska åka uppåt landet, vet inte om vi är välkomna, om någon möter oss, om vi ska sova över eller hur vår dag ska se ut. Men vi vet om att vi ska trippa road. Vi handlar vägamat, åker hem. Vi pausar innan vi har börjat köra men kommer senare igång med dubbel fart.

En röd liten 14-åring är lånad för att få den klassiska road tripkänslan. Hon är packad och vi dyrkar henne och väljer att ge henne det mest graciösa namnet vi kan komma på; Doris. Vi anordnar till och med en cermoni på E4:an i form av spolarvätska på rutan.

När man roadtrippar ska man vara spontan och därför svänger vi av vid såväl Mullsjö för att hitta en godisfabrik som vid Gränna för att hitta polkagrisar. Vi letar även efter Ödeshög men misslyckas och väljer Väderstad som stopp istället. Dock är Väderstad uppenbarligen för litet för att ha en parkering och vi kör bara igenom stället.

Vid nästa stopp möter vi en norrlänning som frågar om vi kommer från orten. Han upplyser oss om att han tror att vi fikar vid en bäverdamm.

Vi kör, kör lite till, kör lite fel. Är i Linköping vid en mack och tycker oss ge en ytterst bra förklaring för vår lokalisering, "Vi är vid macken." Vi kommer från landet. Vi hittar rätt till slut och i egenskap av intellektuell har jag all vetskap om var man hittar McDonald's i Linköpings centrum.

Till slut träffar vi vår White Bob Marley i ett välstädat studentrum och vi blir alla oroliga över var det ska sluta. Vi hjälper honom hitta nya vänner i storstaden (som kompensation för att vi fick honom att missa sin egen grupps spökvandring) och lyckas ragga upp en fest för honom att besöka i oktober.

Vi hänger i OL-korridoren under tiden White Bobby vandrar i skogen. Där löste en av studenterna Rubiks kub på mindre än en minut. Sådant ska jag också göra när jag blir student - sedan.

När klockan är natt planerar vi vår hemfärd. Vi hittar nästan ut ur Linköping på första försöket och för att hålla föraren vaken slår Ida rekord i att prata utan andningspauser.